KAROLINA

Det här är 100onde gången jag har gjort det här, men det kändes annorlunda just då. Vi var vänner men jag hade en annan. Jag hade dig, och jag gjorde allt för att du skulle hata mig fast jag gjorde det omedvetet. Jag som trodde jag hade lärt mig den där jävla läxan men tydligen inte. Jag insåg idag att jag verkligen gillade dig och nu hatar du mig och jag har gjort allt för att det ska vara kört för oss. bra jobbat. Jag söker tröst hos mamma och hon kastade bara tillbaka ännu värre ord än någon av mina kompisar skulle säga. Det kändes i hjärtat, jag kände mig som den där bortgjorde tjejen eller tjejen som var otrogen mot sin pojkvän som hon älskade mer än allt på jorden men ändå så utsatte jag mig själv och personen jag egentligen aldrig skulle skada för det värsta man kan göra, att krossa ett hjärta. Jag sov hos dig i helgen och det kändes bra och jag ångrar mig inte, det gör jag inte men jag började tänka på oss nu. Du och jag som var världens finaste fast vi egentligen bråkade en hel del. Trots allt är du min första kärlek och jag älskade dig så ofantligt mycket och ärren från när mitt hjärta krossades i tusen bitar gör ont ibland, speciellt idag. För att jag är ensam igen. För att jag sårade en person jag brydde mig om på liknande sett för att vara med dig och få närhet. Så löjligt. Jag blir rädd, kommer jag någonsin hitta någon, kommer någon någonsin vilja ha mig. Jag blir rädd för att tårarna inte slutar rinna. Jag har spenderat så mycket tårar på dig, nu vet jag inte om jag gråter för dig eller för dig som jag tappade idag. Men gråter gör jag. För att jag sårade en kompis på vägen också kanske. Jag känner mig så obetydlig och så värdelös just nu. Men det gör man väl vissa dagar bara men jag har haft på tok för många sådanna.